Lamphun ligger knappt tre mil söder om Chiang Mai — en halvtimmes bilresa — och var en huvudstad flera hundra år innan Chiang Mai grundades. Staden hette då Hariphunchai och var det nordligaste fästet för monfolkets kultur. I dag är den en liten provinsstad med tjugotusen invånare, en gyllene chedi mitt i centrum och en av de märkligaste tempelbyggnaderna i Thailand ett par kvarter bort. För den som redan har sett Chiang Mais tempel är det här den mest givande halvdagen som finns.
Hur gammalt är Lamphun egentligen?
Äldre än Chiang Mai, men exakt hur mycket äldre är omtvistat. De thailändska krönikorna — Camadevivamsa, Jinakalamali och Singhanavati — anger att staden grundades någon gång mellan 629 och 657. Modern forskning betraktar den dateringen som för tidig och placerar början kring år 750. Riket Hariphunchai existerade alltså från 600- eller 700-talet till 1200-talet. Chiang Mai grundades 1296.
Grundandet knyts till drottning Chamadevi, som enligt traditionen kom hit från monriket Lavo i centrala Thailand på begäran av en eremit och blev stadens första regent. Staden anlades längs Kuang-floden i formen av ett snäckskal, en form man fortfarande kan följa i gatunätet. År 1292 belägrades Hariphunchai av Mangrai, kungen som fyra år senare grundade Chiang Mai, och riket uppgick i Lanna. Läs mer om det sammanhanget i artikeln om Lanna — riket och kulturen.
Kort om Lamphun
- Avstånd: knappt 30 km söder om Chiang Mai
- Restid: cirka 30–40 minuter med bil
- Gammalt namn: Hariphunchai, monrike från 600- eller 700-talet
- Grundare enligt traditionen: drottning Chamadevi
- Erövrades: 1292, fyra år före Chiang Mais grundande
- Tidsåtgång: en halvdag räcker
Wat Phra That Hariphunchai
Stadens huvudtempel ligger mitt i centrum och är ett av de viktigaste i norra Thailand. Enligt traditionen placerades en relik — ett hårstrå av Buddha — i en stupa år 897, och den blev kärnan i anläggningen. Det nuvarande komplexet grundades av Hariphunchai-kungen Athitayarat och dateras till 1044. Den centrala chedin förgylldes och kompletterades under senare århundraden, bland annat 1443.
Det som gör templet arkitektoniskt intressant är att det inte ser ut som Chiang Mais tempel. I nordvästra hörnet står Chedi Suwanna, en ovanlig pyramidformad byggnad på 46 meter i Dvaravati-stil från Hariphunchai-perioden — en helt annan formvärld än de klockformade chedierna innanför vallgraven. Nära viharnen hänger dessutom en stor bronsgonggong från 1860 som brukar utnämnas till världens största.
Templet avbildas på provinsens sigill och är en levande vallfartsplats snarare än ett museum. Klädkoden gäller — se tempeletikett i Thailand — och besökare i shorts blir vänligt men bestämt stoppade vid grinden.
Wat Chama Thewi och de trappstegsformade chedierna
Ett par kvarter västerut ligger det tempel som egentligen är skälet att åka till Lamphun. Wat Chama Thewi, i folkmun Wat Kukut, har två chedier i tegel och stuck som inte liknar något annat i landet.
Den större heter Suwan Chang Kot och är en trappstegspyramid på kvadratisk bas, 21 meter hög, med nischer i varje våningsplan och en stående buddhabild i varje nisch — sextio stycken sammanlagt enligt de uppgifter som brukar anges. Den mindre är åttkantig med en buddhabild i varje sida. Formen är rakt geometrisk, nästan sträng, och det är den enda bevarade byggnaden som visar hur Hariphunchai-rikets arkitektur såg ut.
Chediernas historia är rörig: de dateras till tidigt 1100-tal men byggdes om 1218 efter en jordbävning. Templet uppfördes enligt traditionen av drottning Chamadevis son för att förvara hennes aska. Smeknamnet Kukut syftar på att den översta spiran saknas — chedin utan topp.
Gå de fyrahundra metrarna
De flesta besökare stannar vid huvudtemplet i centrum och åker sedan tillbaka. Wat Chama Thewi ligger utanför den gamla stadsmuren och kräver en kort promenad eller en kort skoterresa — och det är där den arkitektoniska poängen med hela utflykten finns. Hoppa inte över det.
Longan — frukten som präglar provinsen
Lamphun är Thailands longanprovins. Odlingarna börjar direkt utanför staden och fortsätter i alla riktningar; kör du på mindre vägar i augusti ser du frukten hänga i klasar och stånd med färsk longan längs vägkanten. Säsongen sträcker sig ungefär från juli till oktober.
Andra helgen i augusti hålls stadens longanfestival, med en parad där ekipagen är dekorerade uteslutande med frukten och en skönhetstävling som utser årets Miss Longan. Det är en genuint lokal tillställning snarare än en turistarrangerad — den som råkar vara i Chiang Mai just den helgen har ett bra skäl att åka söderut. Datumet ligger fast till helgen, inte till ett bestämt datum, så kontrollera året du reser.
Longan förekommer också i det lokala köket, bland annat i en nudelsoppa med fläsk och torkad longan som sägs ha uppstått här. Se frukterna i Thailand för mer om säsongerna.
Hur tar du dig till Lamphun?
Enklast av alla dagsutflykter från Chiang Mai. Bussar och delade minibussar går regelbundet från staden och tar ungefär en timme. Med Grab eller Bolt går det på en halvtimme och kostar rimligt, och till skillnad från de flesta andra utflyktsmål finns det gott om förare även i Lamphun för hemresan.
Det finns också tåg. Lamphun har egen station på linjen söderut, och restiden är kort — men avgångarna är få, så kontrollera tidtabellen först. Har du hyrd scooter är den gamla vägen mellan städerna, kantad av höga gummiträd, betydligt trevligare än motorvägen — men den är också smalare och trafikerad.
Vad hinner du på en halvdag?
Wat Phra That Hariphunchai, Wat Chama Thewi, en promenad i den lilla stadskärnan och lunch. Det tar tre till fyra timmar inklusive resan, och de flesta åker på förmiddagen och är tillbaka i Chiang Mai till eftermiddagen.
Vill du ha mer finns provinsmuseet vid huvudtemplet, ett par mindre tempel längs floden och marknaden. Lamphun är litet, och det är inte en stad man fyller en hel dag med om man inte specifikt är intresserad av tempelarkitektur. Kombinationen Lamphun på förmiddagen och något annat på eftermiddagen fungerar sällan i praktiken, eftersom de andra målen ligger i motsatt riktning.
Vilken säsong är bäst?
Lamphun ligger i samma dalgång som Chiang Mai och har samma klimat, med tillägget att staden ligger något lägre och därför kan kännas hetare. Kylsäsongen november till februari är bäst för en dag som mest består av att gå i tempelgårdar utan skugga.
I mars och april är luften ofta dålig under burning season, och de vita och gyllene ytorna som är hela poängen med besöket ser gråa ut i disigt ljus. Augusti och september är däremot Lamphuns egen säsong — grönt, longan i skörd och festivalen — även om regnperioden då ger eftermiddagsskurar.
För vem passar Lamphun?
För den som redan har sett Chiang Mais tempel och börjat känna att de liknar varandra. Lamphun visar vad som fanns före Lanna, och Suwan Chang Kot-chedin är en byggnadstyp du inte hittar någon annanstans i Thailand. Det är också den kortaste och billigaste dagsutflykten i den här kategorin — jämfört med Lampang halva restiden och jämfört med Chiang Rai en femtedel.
Det passar sämre för den som söker natur, marknader eller aktiviteter. Då ligger Mae Kampong, Doi Inthanon och Bua Thong närmare till hands, och hela urvalet står i utflykter från Chiang Mai.
