Lampang ligger drygt tio mil sydost om Chiang Mai och är norra Thailands tredje största stad — men känns som en betydligt mindre. Två saker gör den värd en dagstur: Wat Phra That Lampang Luang, ett av landets bäst bevarade träkomplex i Lanna-stil, och stadskärnan vid Wang-floden med sina träfasader och sitt låga tempo. Hästdroskorna som staden är känd för är en tredje sak, och den kräver ett par ords eftertanke innan du kliver upp i en.
Hur tar du dig till Lampang?
Med tåg, buss, hyrbil eller organiserad tur — och tåget är faktiskt ett realistiskt alternativ hit, till skillnad från de flesta andra dagsutflykter från Chiang Mai. Sträckan är kort, banan går genom bergen över Khun Tan-passet, och Nakhon Lampang Railway Station ligger nära centrum. Restiden är längre än med bil men resan är en del av upplevelsen. Kontrollera avgångstiderna i förväg — antalet tåg per dag är begränsat och en dagstur kräver att både utresa och hemresa passar.
Med bil tar det knappt två timmar på motorvägsliknande riksväg. Bussar går ofta från Arcade i Chiang Mai. Väl i Lampang behöver du lokal transport: Wat Phra That Lampang Luang ligger ungefär 15 kilometer utanför staden i Ko Kha-distriktet, och dit går ingen bekväm kollektivtrafik. Hyr bil för dagen eller kom överens med en songthaew-förare om ett fast pris för hela rundan.
Kort om Lampang
- Avstånd: cirka 101 km sydost om Chiang Mai
- Restid: knappt två timmar med bil
- Läge: Wang-flodens dal, mellan Khun Tan- och Phi Pan Nam-bergen
- Järnväg: första tåget kom den 1 april 1916
- Smeknamn: mueang rot ma — hästdroskornas stad
- Huvudmål: Wat Phra That Lampang Luang, 15 km utanför staden
Wat Phra That Lampang Luang
Templet byggdes på 1400-talet och räknas som ett av de mest autentiska och bäst bevarade exemplen på Lanna-arkitektur i norra Thailand. Det ligger på en låg kulle omgiven av en tegelmur, och man går upp genom en trappa flankerad av naga-ormar. Det som gör platsen speciell är att den aldrig byggdes om i den centralthailändska stil som svepte över norr under 1800- och 1900-talen.
Huvudviharnen är öppen — inga väggar, bara ett tak i tre nivåer täckt av träspån och burna av höga träpelare. Ljuset faller in från sidorna, luften rör sig, och skillnaden mot ett slutet tempelrum i Chiang Mai är omedelbar. Vill du förstå sammanhanget är artikeln om Lanna — riket och kulturen en bra bakgrund.
Två detaljer är värda att leta efter. Den ena är kulhålen i templet: 1732 sköt Nan Thipchang den burmesiska befälhavaren här och inledde ett uppror mot burmesiskt styre över Lanna, och märkena i muren pekas ut som spår av händelsen. Den andra är camera obscura-effekten — ljus som passerar genom en liten öppning projicerar en upp-och-nedvänd bild av chedin på en vägg inne i byggnaderna. Effekten finns på mer än ett ställe i anläggningen, men den ena platsen, Ho Phra Phutthabat, är stängd för kvinnor.
Klädkoden gäller strikt här: axlar och knän täckta, skor av innan du går in. Se tempeletikett i Thailand.
Hästdroskorna — och frågan om djuren
Lampang är den enda stad i Thailand där hästdroskor fortfarande rullar i gatubilden. De kom hit under Rama V:s tid, i samband med att järnvägen nådde staden 1916, och hade från början ett praktiskt syfte: att flytta varor mellan stationen och köpmännens lager. När lastbilarna tog över blev droskorna en turistattraktion i stället, och de är i dag stadens symbol.
Uppgifterna om hur många ekipage som är i drift varierar kraftigt mellan olika källor — allt från omkring 75 till över 200 har angetts under de senaste femton åren, och ingen siffra går att belägga. Turerna säljs som korta rundor i centrum eller längre slingor på tre kvart eller mer, och priset förhandlas eller följer en prislista vid uppställningsplatsen.
Och så det obekväma. Djurvälfärden diskuteras, både av besökare och lokalt. Hästarna är små — det handlar om ponnystorlek snarare än stora arbetshästar — de arbetar i tropisk värme och de går i blandtrafik. Det finns en lokal stiftelse som arbetar med hästarnas hälsa och med avel av raser som klarar klimatet, vilket tyder på att frågan tas på allvar av åtminstone en del av branschen. Men det finns inget offentligt tillsynssystem som vi har kunnat belägga, och standarden varierar mellan ekipagen.
Om du väljer att åka
- Titta på hästen först. Mager kropp, sår under selen eller hälta är skäl att gå vidare.
- Undvik de hetaste timmarna mitt på dagen. Tidig morgon eller sen eftermiddag är mildare för djuret.
- Åk två personer, inte fyra. Vikten spelar roll för ett litet djur.
- Att avstå är också ett fullt rimligt val, och centrum går utmärkt att gå i.
Kycklingskålarna och keramiken
Den blå-vita skålen med en tupp på sidan finns i varje thailändskt kök och i varje nudelstånd i landet — och den kommer härifrån. Historien börjar 1955, när kaolinlera hittades i Chae Hom-distriktet norr om staden. Två år senare startade den första keramikfabriken, och den kinesiska tuppdekoren från Guangdong, som invandrade krukmakare hade med sig, blev produkten som gjorde Lampang känt.
I dag finns en rad verkstäder och fabriker i och runt staden, flera med butik och några med visningar av tillverkningen. Det är en av få souvenirer från norra Thailand som faktiskt tillverkas i regionen och som används dagligen av dem som bor där — se souvenirer från Chiang Mai för fler alternativ. Skålarna är tunga och tåliga; packa dem i mitten av väskan.
Stadskärnan vid Wang-floden
Lampangs gamla centrum ligger längs Wang-floden och har kvar en sammanhängande rad trähus i den blandning av burmesisk, kinesisk och Lanna-stil som var vanlig i norra Thailands handelsstäder. Kwan Talat Gao — den gamla marknadsgatan — är den mest intakta delen. Här finns kaféer i gamla butikslokaler, tempel med burmesiskt påbrå byggda av tjockhandlare, och en gågatumarknad på helgkvällar.
Ratsadaphisek-bron över floden öppnade 1894 och var då Thailands längsta. Den står kvar och är fortfarande i bruk. Tempo och folkmängd är helt andra än i Chiang Mai — det är i praktiken hela poängen med att åka hit.
Vad hinner du på en dag?
Wat Phra That Lampang Luang, lunch, en promenad i gamla centrum och ett keramikstopp. Det är en full men rimlig dag. Börjar du klockan sju från Chiang Mai är du vid templet vid nio, före både värmen och bussarna, och tillbaka i staden till middag.
Det som inte får plats är omgivningarna: elefantcentret utanför staden, Chae Son nationalpark med sina varma källor och de mindre templen längs floden norrut. Vill du ha med något av det behöver du övernatta, och Lampang fungerar bra som en natt på en rundresa i norra Thailand mellan Chiang Mai och Sukhothai.
Vilken säsong passar bäst?
Lampang ligger lägre och i en tätare dal än Chiang Mai och är påtagligt varmare under den heta perioden i april. Kylsäsongen november till februari är därför klart bäst, särskilt eftersom mycket av besöket sker utomhus — den öppna viharnen, tempelgården, gatan vid floden.
Under burning season i mars och april drabbas dalen hårt av rök, och de bergsomgivna dalarna i norr håller kvar partiklarna. Regnperioden är sval och grön men eftermiddagsskurar är regel, vilket i praktiken betyder att du bör lägga templet på förmiddagen.
Är Lampang värt en dagstur?
Ja, om du redan har sett Chiang Mais tempel och vill se något som inte ser likadant ut. Wat Phra That Lampang Luang är en av de starkaste arkitekturupplevelserna i norra Thailand och skiljer sig genuint från det du hittar innanför vallgraven. Restiden är dessutom kort nog att dagen inte domineras av transport, till skillnad från Chiang Rai på en dag.
Nej, om du bara har tre dagar i Chiang Mai och ännu inte sett stadens egna tempel. Då kommer Lampang för tidigt. Och nej, om du främst reser för natur — då är Lamphun en kortare kulturell dagstur och Doi Inthanon ett bättre val för dagen.
