Mae Hong Son-slingan är den klassiska rundturen i nordvästra Thailand: Chiang Mai till Pai, vidare till Mae Hong Son, sedan söderut via Khun Yuam och Mae Sariang och tillbaka österut mot Chiang Mai. Det är en av Sydostasiens mest omtalade bilrutter, och den är omtalad av rätt skäl — bergsvägar, dimmiga morgnar, byar där ingen väntar sig besökare. Den är också längre, brantare och kurvigare än de flesta räknar med.
Rutten går att göra på fyra dagar och blir bättre på sex. Den går att köra i bil eller på skoter, men de två är inte samma resa. Och det finns tider på året när du helt enkelt inte ska ge dig ut på den.
Hur ser rutten ut?
Slingan består i praktiken av två halvor. Den norra går på väg 1095 från Mae Taeng norr om Chiang Mai, via Pai och Pang Mapha, fram till Mae Hong Son. Den sträckan är 245 kilometer, den byggdes ursprungligen av den japanska armén under andra världskriget, och den är den kurvigaste delen av hela rundan.
Den södra halvan går på väg 108 från Mae Hong Son söderut via Khun Yuam och Mae Sariang, och sedan österut tillbaka mot Chiang Mai. Den är mindre besökt, tystare och i partier lika krokig som den norra.
Du kan köra rundan åt båda hållen. Medurs, alltså via Pai först, är vanligast — då får du den mest krävande sträckan medan du är utvilad.
Etapperna i ordning
- Chiang Mai – Pai, väg 1095. Den mest kända sträckan, med över 700 kurvor.
- Pai – Mae Hong Son, väg 1095 via Pang Mapha. Berg, grottor och färre besökare.
- Mae Hong Son – Khun Yuam, väg 108 söderut.
- Khun Yuam – Mae Sariang, väg 108. Den lugnaste delen av rundan.
- Mae Sariang – Chiang Mai, väg 108 österut, förbi trakterna kring Hot och Chom Thong.
Hur många kurvor är det egentligen?
Fler än du vill räkna. Här är det värt att vara noggrann, för siffrorna som cirkulerar spretar: samma källa anger både «över 2 000 kurvor» för väg 1095 i sin helhet och «762 kurvor» för en delsträcka. Det ofta citerade talet 1 864 för hela slingan går inte att spåra till någon källa vi litar på.
Håll dig till det som går att säga: sträckan Chiang Mai–Pai har över 700 kurvor, och hela väg 1095 har långt över tusen. Det räcker för att du ska förstå vad du ger dig in i.
Hur lång tid behöver du?
Fyra dagar är minimum och gör rundan till en transportsträcka med stopp. Fem till sex dagar är rimligt och ger dig tid att faktiskt stanna. Sju dagar eller mer om du vill vandra, se grottorna kring Pang Mapha eller stanna längre i Mae Hong Son.
| Antal dagar | Upplägg | Vad du hinner |
|---|---|---|
| 4 | En natt per ort, korta stopp | Du ser vägen. Lite mer. |
| 5–6 | Två nätter i Pai eller Mae Hong Son | Vägen plus en riktig dag på två ställen |
| 7+ | Extra nätter i Mae Sariang och Pang Mapha | Grottor, vandring, byar och tid att inte göra något |
Kör inte mer än en etapp om dagen. Det är frestande att slå ihop två korta sträckor, men bergsvägar tar längre tid än kartan antyder, och du vill inte köra de sista kurvorna i skymning.
Bil eller skoter?
Bil är det säkra valet, och för de allra flesta det rätta. Du sitter torrt när det regnar, du har plats för bagage, du är skyddad om något händer och du kan köra hela dagen utan att bli utmattad. Vägen är fullt körbar med en vanlig hyrbil.
Skoter ger en frihetskänsla som bil inte kan matcha, och det är därför rundan har det rykte den har. Men det förutsätter faktisk körvana — inte en vecka i Chiang Mais gamla stan, utan riktig erfarenhet av motorcykel på kurvig väg. Sand i kurvorna, plötsligt regn, branta partier och mötande trafik som ligger brett i svängen gör sträckan krävande.
Kör du ändå: du behöver internationellt körkort som gäller motorcykel, inte bara bil, annars faller reseförsäkringen bort. Läs artikeln om internationellt körkort i Thailand, hyra scooter i Chiang Mai och köra scooter i Chiang Mai innan du bokar något. Trafiken är den största verkliga risken för besökare i Thailand, och det förklaras i genomgången av trafiken.
Ska du ta bil i stället finns förutsättningarna i hyra bil i Chiang Mai och köra bil i Chiang Mai.
Vad väntar på den södra halvan?
Den norra halvan är den kända. Pai har blivit ett resmål i sig, med kaféer, marknad och besökare året runt, och trakten kring Pang Mapha har grottor och byar som lockar folk. Från Mae Hong Son och söderut blir det tystare för varje kilometer.
Khun Yuam och Mae Sariang är småstäder, inte turistorter. Utbudet av boende och restauranger är begränsat, engelskan är sparsam och kvällarna är stilla. För en del är det just därför den södra halvan är den bästa delen av rundan — du kör genom bergslandskap i timmar utan att möta en enda hyrd skoter, och du stannar på ställen där ingen säljer dig något.
Det ställer däremot krav på planeringen. Boka boende i förväg i de mindre orterna, särskilt i högsäsong, och räkna inte med att hitta bensin var som helst. Tanka när du har chansen, inte när du behöver.
Vad bör du förbereda?
En bergsrunda över flera dagar är inte en dagsutflykt, och det märks på packningen. Det du framför allt behöver är värme på morgonen, skydd mot regn och en plan för om något går sönder långt från verkstad.
Ta med
- Varm tröja och vindtätt lager — bergen är kalla i gryningen, särskilt december till februari
- Regnskydd, även utanför regnperioden
- Papperskarta eller nedladdade offlinekartor — mobiltäckningen är ojämn i dalarna
- Kontanter, eftersom kort inte fungerar överallt i de mindre orterna
- Kopia av pass och försäkringsbrev, samt försäkringsbolagets larmnummer
- Enkelt förbandsmaterial och de mediciner du normalt behöver
När ska du inte köra slingan?
Två perioder på året talar emot rundan, och de är olika slags problem.
Regnperioden, ungefär mitten av maj till mitten av oktober. Bergsvägar i regn betyder halt underlag, nedfallna grenar, jordras i branta partier och sikt som försvinner. Augusti och september är de blötaste månaderna i regionen. Det går att köra, men på skoter är det direkt olämpligt, och även i bil bör du planera kortare etapper och köra på dagen.
Rökperioden, ungefär februari till april. Det här är det underskattade problemet. Under de månaderna ligger tät rök över hela norra Thailand från jordbruksbränning och skogsbränder, och Mae Hong Son är en av de provinser som drabbas hårdast. Utsikten — hela anledningen att göra rundan — försvinner, och luften är hälsoskadlig i perioder. Mars är normalt den värsta månaden. Bakgrunden finns i genomgången av burning season, och vad röken innebär rent hälsomässigt beskrivs i luftkvaliteten i Chiang Mai.
Bästa tiden: november till januari
Kall säsong ger sval luft, torra vägar, klar sikt och morgondimma i dalarna som är precis så vacker som bilderna antyder. Det är också då du behöver en tröja — bergen kan vara riktigt kalla på morgonen, vilket överraskar många. Regnperioden och rökperioden beskrivs närmare i regnperioden i Chiang Mai.
Kan du flyga en sträcka i stället?
Ja. Mae Hong Son har en flygplats med inrikesförbindelse, och det öppnar för ett upplägg som passar många: kör eller åk minivan norrut till Pai och Mae Hong Son, och flyg tillbaka till Chiang Mai i stället för att köra den södra halvan. Du sparar två dagar och slipper de sista långa etapperna.
Det är också lösningen om någon i sällskapet inte klarar mer kurvor. Ruteprogrammet på små inrikeslinjer ändras dock med säsong, så kontrollera aktuella avgångar innan du bygger resplanen kring det.
Måste du köra själv?
Nej. Minivans går på de flesta etapperna, och privat bil med chaufför är fullt möjligt för hela rundan. Det kostar mer men löser allt: du slipper ansvaret för körningen, du kan titta ut och du kan be om paus när någon behöver luft.
Sträckan Chiang Mai–Pai är den enda etappen som har riktigt tät minivantrafik, och den beskrivs i detalj i Chiang Mai till Pai. Vad du gör när du är framme står i guiden till Pai. Längre söderut glesnar avgångarna, och där blir egen bil eller privat chaufför mer eller mindre en förutsättning för att hålla ett rimligt tempo.
Vill du sätta slingan i sitt sammanhang tillsammans med Chiang Rai och Lampang finns upplägget i rundresan i norra Thailand. Och ska du sedan vidare söderut mot kusten är Chiang Mai till öarna nästa steg.
