Mon Cham — utsikterna i Mae Rim

Mon Cham är en bergsrygg i Mae Rim, drygt fyra mil nordväst om Chiang Mai, där ett kungligt jordbruksprojekt har terrasserat sluttningarna med grönsaksodlingar och där man numera sitter på gräset med kaffe och ser ut över dalen. Det tar en dryg timme med bil, det är svalt, och utsikten är verkligt bra en klar morgon. Det är också betydligt mer kommersialiserat än vad bilderna antyder, och det ligger sällan ensamt i en dagsplan — Mae Rim är fullt av stopp längs samma väg, varav en del är bättre än andra.

Vad Mon Cham är, egentligen

Platsen hör till Nong Hoi Royal Project, ett av de jordbruksprojekt som från 1970-talet arbetade för att ge bergsbyarna en laglig försörjning i stället för opiumvallmo. Hmongbyn Nong Hoi ligger strax nedanför, och terrasserna du ser är riktiga odlingar: sallat, kål, jordgubbar, blommor. Skörden går ner till marknaderna i Chiang Mai.

Namnet betyder ungefär "berget där man tittar ut" på lokal dialekt, vilket är precis vad platsen används till. Höjden ligger runt 1 300 meter, tillräckligt för att det ska vara märkbart svalare än nere i staden och för att morgondimman ska ligga kvar i dalen en stund efter soluppgången.

Sedan tio år tillbaka har området byggts ut kraftigt. Där det förr fanns ett par bambuhyddor och en enkel servering finns nu kaféer, restauranger, glampingtält, hyrbara sittplatser på gräset, fotoplatser med skyltar och parkeringsvakter. Det är fortfarande vackert. Men den som väntar sig ett obesökt bergsjordbruk kommer att bli förvånad över hur ordnat allt är.

När på dygnet är det värt att åka?

Tidig morgon, utan konkurrens. Före klockan nio ligger dimman kvar i dalgångarna nedanför, ljuset kommer lågt över terrasserna och temperaturen är runt femton grader. Det är då bilderna blir som på bilderna. Vid elva har dimman brunnit bort, solen står rakt uppifrån och kullen är platt och full av folk.

Sen eftermiddag är det näst bästa. Ljuset blir varmt igen, och solnedgången bakom bergen västerut är fin — men vägen ner är kurvig och du vill helst inte köra den i mörker om du sitter på skoter. Mitt på dagen finns det ingen anledning att vara där alls, annat än att äta.

Det praktiska problemet är att en timmes bilväg plus en start före sju inte lockar alla. Vill du ha morgonljuset finns det enkla boenden i Mae Rim och ett par ställen alldeles vid Mon Cham där du kan sova över.

Det finns också en tredje variant som få tänker på: att komma upp kvällen innan och sova i tält. Området har glampingtält och enklare campingplatser, och skillnaden mellan att vakna på kullen och att köra dit i mörker klockan halv sex är betydande. Nätterna är svala året om och rejält kalla i december och januari, så packa därefter.

Vad kostar det?

En mindre avgift tas ut för inpassering och parkering, och sittplatserna på gräset och hyddorna hyrs separat. Vi har inte kunnat bekräfta beloppen mot någon officiell källa, så räkna med kontanter i småsedlar och kontrollera priset i bommen. Maten på plats kostar mer än motsvarande i staden, vilket är normalt för utsiktsplatser.

Ett vanligt missförstånd: det är inte en nationalpark, så det finns ingen nationalparksavgift och inget tvåprissystem av det slaget här. Det är ett kungligt projekt med tillhörande turistanläggning.

Vad du kan kombinera med på vägen

Vägen upp till Mon Cham går genom Mae Rim, och de flesta gör flera stopp. Några är riktigt bra:

• Queen Sirikit botaniska trädgård — stor, välskött och genuint intressant, med en trädkronsbana genom regnskogen och växthus efter klimatzon. Räkna med två timmar. Den är den bästa anledningen att åka till Mae Rim vid sidan av utsikten.
• Mae Sa-vattenfallet — tio nivåer med en stig längs bäcken, en del av Doi Suthep–Pui nationalpark. Se även vattenfall runt Chiang Mai.
• Samoeng-slingan — om du ändå är på skoter är Mon Cham en naturlig avstickare från Samoeng loop.

Andra stopp längs samma väg förtjänar en varning.

Hur tar du dig till Mon Cham?

Med bil är det enklast: väg 107 norrut, av mot Mae Rim, sedan väg 1096 förbi Mae Sa och uppåt. Den sista biten är brant och kurvig med några partier där en fullastad bil får jobba, men vägen är asfalterad hela vägen. Räkna med en timme till en och en halv från gamla stan.

Med skoter är sträckan populär och fullt görbar, men de sista kilometrarna är branta nog att en liten automatskoter tappar fart, och nedfarten kräver att bromsarna är i skick. Är du ovan förare, ta bil. Se hyra scooter i Chiang Mai och hyra bil i Chiang Mai.

Kollektivt går det inte att lösa vettigt. Det finns ingen songthaew-linje ända upp, och att förhandla om en tur och retur med väntetid blir dyrare än en hyrbil för dagen. Organiserade turer till Mae Rim finns i mängd men lägger sällan tid nog på Mon Cham för att morgonljuset ska hinnas med.

Är Mon Cham värt resan?

Om du är där tidigt, ja. Kombinationen av terrasser, dimma och bergsryggar är en av de vackraste vyerna inom en timme från Chiang Mai, och den är lätt att nå. Om du kommer klockan tolv en söndag i mars är svaret nej — då är det en full parkering med kaféer och ingen utsikt.

Och det sista är inte en överdrift. Under rökperioden på våren försvinner hela vyn i grått dis, och Mon Cham är en plats vars enda verkliga tillgång är just utsikten — läs om burning season i Chiang Mai innan du lägger en förmiddag på det i februari, mars eller april.

Fler alternativ i samma riktning, och en jämförelse med de övriga dagsturerna, finns i bästa utflykterna från Chiang Mai.