Golf i Chiang Mai — banorna och vad de kostar

Chiang Mai har flera golfbanor inom en timmes bilväg från centrum, och de ligger i ett landskap som få svenska golfare är vana vid: dalgångar mellan bergsryggar, risfält runt hålen och Doi Suthep som fond i väster. Säsongen är den svala perioden november till februari, och kostnadsbilden är påtagligt lägre än i Sverige — men den är också uppbyggd på ett annat sätt, med greenfee, caddieavgift, dricks och eventuell bil som separata poster. Den som bara jämför greenfeen får därför fel bild av vad rundan kostar.

Banorna ligger i bergslandskap

Geografin gör mer för golfen här än något annat. Staden ligger på dalbotten med bergsryggar på tre sidor. Banorna är utlagda i dalgångarna runt staden — norrut mot Mae Rim, söderut mot Hang Dong och österut mot San Kamphaeng. Det betyder höjdskillnader på flera av dem, utsikt mot bergen från nästan varje hål, och en känsla av att spela i landskap snarare än i en park.

Vi listar inte enskilda banor med namn och prisuppgifter här. Anledningen är enkel. Vi har inte kunnat verifiera aktuella greenfee-nivåer mot banornas egna uppgifter, och en prislista som är ett år gammal är sämre än ingen alls. Fråga i stället ditt hotell eller kontakta banan direkt. De flesta svarar på engelska och bokar per mejl.

Vad kostar en runda?

Det viktiga är inte ett tal utan hur räkningen är uppbyggd, eftersom det är där svenska golfare räknar fel. En runda i Thailand består normalt av fyra till fem poster:

• Greenfee, som varierar kraftigt mellan banor och mellan hög- och lågsäsong, och som ofta är lägre på vardagar.
• Caddieavgift, en fast avgift som banan tar ut och som går till verksamheten.
• Dricks till caddien, som är en separat kontant summa direkt till personen och som förväntas.
• Golfbil, som på vissa banor är obligatorisk och på andra valfri.
• Klubbhyra och skor, om du inte tagit med egen utrustning.

Summan ligger normalt klart under vad motsvarande kostar i Sverige, och skillnaden är störst i lågsäsong. Men den är inte så låg som en ensam greenfee-siffra kan få det att verka, och den blir högre på de banor som riktar sig mot besökare från Japan och Korea. Vill du räkna om ett pris du blivit offererad är tumregeln att dela bahtbeloppet med 3,5 för att få ungefärliga kronor — 3 000 baht blir alltså runt 860 kronor. Hur den nivån förhåller sig till allt annat du betalar på plats framgår av Priser i Chiang Mai.

Caddiesystemet — så fungerar det

På de allra flesta thailändska banor är caddie obligatorisk. Du kan alltså inte välja bort det. Det är inte heller ett tillval för den som vill ha service — det är hur banorna är organiserade, och en betydande del av den lokala sysselsättningen kring dem.

Caddien bär eller kör din bag, läser greenen, ger avstånd, rensar bollen och håller ordning på klubborna. Nivån varierar men är ofta hög. En van caddie läser en okänd bana bättre än du gör. Du behöver inte tala thai; siffror, klubbnummer och gester räcker långt.

Två praktiska saker. Dricksen betalas kontant direkt till caddien i slutet av rundan, och den förväntas. Ha sedlar i lämplig valör med dig — ingen kan växla på artonde hålet. Och behandla caddien som en medspelare, inte som utrustning. Det är den enskilt största skillnaden mot en svensk runda, och det gör spelet trevligare.

Klubbor, skor och vad du behöver ta med

Klubbhyra finns i praktiken på alla banor, och kvaliteten är oftast fullt godtagbar för en semesterrunda. Har du specifika krav på loft eller skaft är egen bag bättre, men då tillkommer bagageavgifter på flyget hit och bekymret att släpa runt den under resten av resan.

Skor går också att hyra på de flesta banor. Klädkoden är den vanliga — krage på tröjan, inga jeans — och den tillämpas oftare än man tror. Ta med solskydd, keps och betydligt mer vatten än du skulle gjort hemma; även under svala säsongen ligger dagstemperaturen omkring 30 grader.

När är säsongen?

November till februari är svaret, och det är samma svar som för nästan allt annat man vill göra utomhus i Chiang Mai. Den svala årstiden löper från mitten av oktober till mitten av februari, med låg nederbörd och behagliga temperaturer — normalt runt 30 grader på dagen i november till januari och nätter ner mot 16 grader.

Mars och april är den sämsta perioden, och det av två skäl som förstärker varandra. April är årets varmaste månad med normalt 36,7 °C på dagen, och februari till april är rökperioden då luftkvaliteten i norra Thailand faller kraftigt. Fyra timmar utomhus med fysisk ansträngning är då en sämre idé än det låter, särskilt för den som har luftvägsbesvär — se Luftkvaliteten i Chiang Mai.

Regnperioden maj till oktober är lågsäsong och därmed billigast. Skurarna kommer oftast på eftermiddagen, vilket gör en tidig starttid till standardlösningen. Banorna är som grönast då, och du delar dem med betydligt färre. Mer om mönstret i Regnperioden i Chiang Mai och Bästa tiden att åka till Chiang Mai.

Bokning och transport

Boka starttid i förväg under högsäsongen november till februari, särskilt kring jul och nyår. De flesta banor tar bokningar per mejl eller telefon, och många hotell ordnar det åt dig utan påslag.

Transporten dit löser du enklast med Grab eller Bolt, eller genom att banan ordnar hämtning — flera gör det som en del av ett paket. Att köra själv går också, men avstånden och landsvägstrafiken gör det till ett sämre alternativ än i Sverige; läs Trafiken i Thailand först. Regnar det bort rundan finns alternativen i Regnig dag i Chiang Mai.