Huvudregeln är enkel och den överraskar ändå de flesta: en utlänning får äga en lägenhet i en condominium, men får inte äga mark. Det betyder att villan med trädgård i Hang Dong inte kan stå i ditt namn på samma sätt som lägenheten i Nimman kan. Runt den regeln har det vuxit fram en hel bransch av upplägg som marknadsförs som lösningar — thailändskt bolag, mark i makans namn, långa arrenden — och de bär risker som säljare sällan går igenom. Den här artikeln beskriver reglerna, uppläggen och riskerna, och den slutar med en tydlig uppmaning: anlita egen juridisk hjälp som inte har något med säljaren eller mäklaren att göra.
Detta är inte juridisk rådgivning
Vi beskriver hur systemet fungerar i stora drag, per augusti 2026. Vi tar inte ställning till ditt köp, och vi kan inte bedöma en enskild byggnad, ett enskilt kontrakt eller ett enskilt upplägg. Thailändsk fastighetsrätt är detaljerad, och konsekvenserna av ett felaktigt upplägg kan bli att du förlorar både bostaden och pengarna. Anlita en oberoende jurist innan du betalar någonting, inklusive handpenning.
Huvudregeln: lägenhet ja, mark nej
En utlänning kan köpa och stå som ägare till en enhet i en byggnad som är registrerad som condominium. Marken under byggnaden ägs av föreningen respektive de gemensamma ägarna, och det är den konstruktionen som gör utländskt ägande möjligt. Mark — tomten, huset på tomten, radhuset i ett bostadsområde — kan en utlänning som huvudregel inte äga.
Två praktiska följder. För det första: kontrollera att byggnaden faktiskt är registrerad som condominium. Det finns bostadsprojekt som säljs som lägenheter men juridiskt är något annat, och skillnaden avgör om du kan stå på lagfarten. För det andra: den som vill bo i hus har i praktiken tre alternativ — hyra, arrendera eller använda ett av uppläggen längre ned, med de risker som följer med dem. Att hyra hus är för övrigt både vanligt och billigt; ett trerumshus i Hang Dong låg på 22 000–40 000 baht i månaden i skrivande stund, vilket för många är ett bättre beslut än att köpa. Se hyra lägenhet på långtid.
Utlandskvoten i byggnaden
Även när byggnaden är en riktig condominium finns ett tak: bara en del av byggnadens totala bostadsyta får ägas av utlänningar. Den andelen anges genomgående till knappt hälften. Vi anger ingen exakt procentsats här, eftersom vi inte kunnat bekräfta den mot lagtexten — och för ditt köp spelar den paragrafen ändå mindre roll än en annan uppgift: hur mycket av kvoten som är kvar i just den byggnaden, just nu.
Det är den siffran du ska ha, och du ska ha den skriftligt från byggnadens förvaltning innan du betalar handpenning. Är kvoten full kan enheten inte registreras i ditt namn som utlänning, oavsett vad säljaren lovar och oavsett hur mycket du redan betalat. Det är ett av de vanligaste och mest kostsamma misstagen i utländska bostadsköp i Thailand. Låt din jurist begära uppgiften direkt av förvaltningen, inte via mäklaren.
Pengarna måste komma in från utlandet
Köpeskillingen ska föras in i Thailand i utländsk valuta och växlas till baht i landet, och den mottagande thailändska banken ska utfärda dokumentation som visar att så skett. Utan det underlaget kan överlåtelsen inte registreras hos fastighetsmyndigheten.
Detta låter administrativt och är i praktiken den detalj som ställer till mest. Pengar som råkar landa som en inhemsk överföring, eller som förts in i omgångar utan korrekt dokumentation, kan bli mycket svåra att reda ut i efterhand. Be banken om intyget samma vecka som pengarna kommer in, och låt din jurist granska formuleringarna innan pengarna skickas — inte efter. Vi anger medvetet inte blankettbeteckningar eller beloppsgränser, eftersom vi inte kunnat bekräfta dem mot en primärkälla; fråga banken och juristen vad som gäller. Mekaniken kring överföringar behandlas i bank, pengar och överföringar.
Tänk också på uttaget i andra riktningen. Baht får bara föras ut ur landet i sedelform upp till 50 000 baht till Sverige, så en framtida försäljning ska planeras som en banköverföring — och den planeringen är enklare att göra före köpet än efter.
Leasehold — trettio år, och vad ett förnyelselöfte är värt
Det vanligaste lagliga alternativet för den som vill disponera mark är arrende, leasehold. Ett registrerat arrende av fast egendom kan enligt thailändsk rätt löpa i högst trettio år. Det är en verklig och registrerbar rättighet, och för många är det en fullt rimlig lösning: du har nyttjanderätt till huset och tomten under en lång period.
Problemet ligger i det som ofta säljs ovanpå. Marknadsföring med formuleringar som ”30 + 30 + 30 år” eller ”förnyelse garanterad” beskriver inte en registrerad rättighet utan ett löfte om en framtida rättighet. Ett sådant löfte förutsätter att motparten finns kvar, är villig och har rätt att fullfölja det när tiden går ut, kanske trettio år senare. Om det är rättsligt hållbart och verkställbart är omdiskuterat, och du kommer inte att kunna testa det förrän det är för sent att ändra sig.
Räkna alltså med de trettio åren som det du köper. Blir det mer är det en bonus. Fråga också vad som händer med arrendet om du dör — vad ärvs, och av vem — och låt juristen kontrollera exakt vad som är registrerat hos fastighetsmyndigheten, inte bara vad som står i broschyren.
Uppläggen som marknadsförs — och varför de är riskabla
Två konstruktioner dyker upp om och om igen när mark ska köpas av en utlänning. Båda marknadsförs som rutin. Båda bär risker som förtjänar att sägas rakt ut.
Thailändskt bolag. Ett bolag med thailändsk majoritet bildas och köper marken, och utlänningen kontrollerar bolaget i praktiken. Risken är att myndigheterna kan pröva om de thailändska delägarna är verkliga ägare eller bulvaner som satts in enbart för att kringgå förbudet mot utländskt markinnehav. Ett upplägg som bedöms vara ett kringgående kan underkännas, med konsekvenser för både bolaget och innehavet. Till det kommer att ett bolag är en löpande förpliktelse: redovisning, revision, deklarationer och avgifter, år efter år, även när du inte längre orkar. Många utlänningar som gått den vägen beskriver det som betydligt mer krävande än de fick höra vid köpet.
Mark i makans eller makens namn. En thailändsk medborgare kan äga mark. Att låta en thailändsk partner stå som ägare är därför fullt lagligt i sig — men det är juridiskt exakt vad det låter som: egendomen är hennes eller hans, inte din. Det betyder att den ingår i en eventuell separation, i arv efter partnern och i partnerns eventuella skulder. Att lägga till ett arrende eller en nyttjanderätt till din fördel kan mildra bilden, men det ändrar inte grundförhållandet. Och konstruktioner där partnern formellt äger men i praktiken agerar bulvan för dig ligger nära samma problem som bolagsupplägget.
Det är alltså inte så att uppläggen är okända eller ovanliga — de är vanliga. Poängen är att risken bärs av dig, att den realiseras först vid en skilsmässa, ett dödsfall eller en myndighetsprövning, och att den som sålde dig upplägget då inte längre är inblandad.
Vad kostar en lägenhet?
Brukarrapporterade uppgifter angav ett kvadratmeterpris på omkring 65 000 baht i centrala Chiang Mai och knappt 49 000 baht utanför centrum, alltså grovt räknat 18 700 respektive 14 000 kronor per kvadratmeter. Bolåneräntan på tjugo år angavs till drygt 5,5 procent. Siffrorna kommer från en användarrapporterad databas och inte från officiell statistik — det finns ingen offentlig thailändsk prisindex för bostäder på stadsnivå för Chiang Mai, eftersom det statliga fastighetsinformationscentret publicerar för Bangkokområdet och den östra ekonomiska korridoren, inte för norra regionen.
Till köpeskillingen kommer överlåtelseavgifter och skatter hos fastighetsmyndigheten samt löpande föreningsavgifter. Vi anger inga belopp — begär i stället en fullständig skriftlig kostnadsuppställning från juristen innan du skriver på, och kontrollera vem av köpare och säljare som enligt kontraktet ska betala vad. Den fördelningen är förhandlingsbar och sällan självklar.
Är det en bra investering?
Var försiktig med den frågeställningen, för här är underlaget som tunnast. Den allmänna prisstegringen i Thailand var måttlig — inflationen låg under två procent under 2026 — och det finns inget offentligt underlag som visar en snabbt stigande bostadsmarknad i Chiang Mai. Tvärtom pekar det som finns åt andra hållet: nybyggnationen uppges ha fallit under första halvåret 2026, och den statliga fastighetsmyndighetens egna presentationer om norra regionen har handlat om att återuppliva marknaden snarare än att dämpa den. En påstådd hyresprisökning på 7,3 procent under andra kvartalet 2026 cirkulerar, men källan har tagits bort från nätet och går inte att kontrollera — använd inte det talet.
Lägg till två strukturella saker. Andrahandsmarknaden för condos i Chiang Mai är trög, särskilt i äldre byggnader, vilket betyder att du kan behöva vänta länge på en försäljning till rätt pris. Och som utländsk säljare säljer du till en mindre köparkrets, eftersom nästa utländska köpare i sin tur behöver utrymme i byggnadens utlandskvot.
Ett rimligt sätt att tänka: köp för att du vill bo där länge och vill slippa hyresvärdar, inte för att du räknar med värdestegring. Räkna igenom vad hyra i stället skulle kosta under samma antal år — med de hyresnivåer som redovisas i levnadskostnader i Chiang Mai tar det förvånansvärt många år innan ett köp går jämnt ut.
Innan du skriver på
Nio saker att kräva
- En egen jurist som inte är rekommenderad av, betald av eller på annat sätt knuten till säljaren, mäklaren eller byggherren
- Skriftlig bekräftelse på hur mycket utlandskvot som återstår i byggnaden
- Kontroll av att byggnaden verkligen är registrerad som condominium
- Kontroll av lagfart och eventuella belastningar hos fastighetsmyndigheten
- Kontroll av att säljaren är den som faktiskt äger enheten
- Uppgift om obetalda föreningsavgifter på enheten — de följer ofta med
- Skriftlig kostnadsuppställning med alla avgifter och skatter, och vem som betalar vad
- Kontraktet på ett språk du förstår, med besked om vilken språkversion som gäller vid tvist
- En plan för hur pengarna förs in i landet och dokumenteras — före överföringen
Ett sista råd som gäller alla: bo i Chiang Mai i minst ett år innan du köper något. Ett år räcker för att du ska ha upplevt rökperioden i mars, regnperioden i augusti och högsäsongen i december, och för att du ska veta om du vill bo kvar i det kvarter du blev förälskad i under en semestervecka. De som ångrar sina bostadsköp i Thailand ångrar oftast tidpunkten, inte juridiken. Hur det är att bo här året runt beskriver vi i vardagen i Chiang Mai, kvarteren i bästa områdena för långtidsboende, och den som köper inför pensionen bör också läsa pension i Thailand och långtidsvisum till Thailand — ett bostadsköp ger inte i sig rätt att vistas i landet.



